beidaihe

Dimman som låg tät över Beidaihe, med hjälp utav smogen, tryckte ned en och annan fågel. Taigasångare var klart dominerande, men vid Friendship Hotel garden var det rubinnäktergalar i flertal som var det mest nämnvärda.

Jag var lite rädd att man skulle bli trött på att ha en handfull guldtrast om dagen. Det blir man inte. Det är alltid lika spännande att smyga sig på dem för att försöka få en bild. Men det är mycket som kämpar emot för att man skall komma tillräckligt nära. Inte nog med att det är en miljon (en gnutta överdrift) som varnar så fort man är inom 50m avstånd. Utan militärskolans morgonsmarch med tillhörande sång gör inte trastarna mindre nervösa. Hur som haver en trevlig upplevelse.

Under eftermiddagen var ett besök vid risfälten inne i parken ett måste. Där omkring var det även idag fullproppat utav sibiriska piplärkor. En handfull hedpiplärkor födosökte på marken, men lyfte plötsligt då en sparvhök gjorde entré. När de gick ner igen för att fortsätta sin födojakt, var där nu en nunnestenskvätta mitt ibland dem. Mycket trevligt!

En nunnestenskvätta flyr från en sparvhök.

A Pied Weathear is fleeing from a Sparrowhawk.

Imorgon förväntas hårda sydliga vindar. Blir intressant att se om de har något att erbjuda!

The mist that was over Beidaihe, with the help of the smog, pressed down a lot of birds. Yellow-browed Warbler was clearly dominant, but at the Friendship Hotel garden was the rubythroat counted in several, and were considered the most interesting thing.

I was a bit afraid that I would get tired of having a handful of White’s thrush a day. Well, it havn’t happened so far. It's always exciting to sneak up on them and try to get a picture. But there is a lot to fight against in order to get close enough. Not only it’s a million (a bit of exaggeration) magpies that alerts as soon as you are within 50m distance. Also the military school's morning march with accompanying vocals, do not make the thrushes less nervous. Anyway a pleasant experience indeed.

In the afternoon there was a visit to the rice fields in the park, as it should be. Even today the surroundings were filled with flying Olive-backed Pipits. A handful of Buff-bellied pipits were foraging on the ground, but suddenly they all lifted when a sparrowhawk made its entrance. When they went down again to continue their desperate search for food, there was now a Pied Wheatear. Very nice!

Tomorrow is expected fierce southerly winds. It will be interesting to see if they have something to offer!

// Marcus