Ju Shan, Lao Ling (2013-08-22 -- 24)

Jag har tillbringat många majmorgnar på Lao Ling. Man slutar inte att bli tagen av bergets skönhet. Stillheten var nu i augusti, än mer påtaglig, det saknades fågelsång! Berget var i stort sett tyst. Men fåglar fanns det ju ändå.
 
Utsikt från Lao Ling mot nordost:
 
På våren är det lätt att hitta fåglarna. Den arten finns på 700 m, den andra på 1000 m. Nu, nu fanns ingen systematik. Fåglarna fanns huller om buller. Endast de vitbukiga rödstjärtarna och bergstaigasångarna höll till på sina respektive revir. Kanske för att de fortfarande stökar med häckningen?
 
Mycket hårt arbete och trampande, gav i och för sig lite utdelning, men kanske inte som förväntad.
Igår morse testade jag vitbukig rödstjärt på samma plats som vi fångade en hane 2012. Jo, mycket riktigt. En ungfågel, just flygg, flög raskt in i nätet. Sedan blev det ingen mer fångst den dagen.... Trots flera försök på bl a bergstaigasångare.
 
 
Vitbukig rödstjärt, 1K. Närmaste släkting blåhake!
 
Eftermiddags- och kvällsrundan gav möjlighet att reka var fåglarna fanns, hittade både mingtarstar och kinesiska sångare. Tänkte, att i morgon kommer det att gå som smort. Sagt och gjort. På mingtrastarna i det skumma gryningsljuset klockan 04.20. Minst 10 mingtrastar samlades runt MP3:an och näten, men ingen ville flyga i. 
 
Fortsatte till de inrekade kinesiska sångarna. Satte upp två nät och på med bandspelare. Efter en dryg timmes väntan - flög det i en mindre (claudia) kronsångare, en adult nästan (90%) färdigruggad fågel.
 
Under tiden vi hanterade kronsångaren, flög det i en efterlängtad kinesisk sångare (yunannensis). Ungfågel dessutom, som vi gärna ville ha.
 
 
Lao Ling ger alltid utdelning, även om det kändes mycket annorlunda mot våren. Inte ett spår av gulstreckad sångare eller kortvingad sångare. Ganska mycket bergstaigasångare och mindre kronsångare. Många vitbukiga rödstjärtar. Nu visade de sig ganksa öppet, mot våren, då de är extremt svårsedda. En koklassfasan och relativt gott om mingtarstar. Yunannesis, var det färra utav. Kanske för att phyllarna var så tysta. Vegetationen är otroligt tät och svårskådad i. Däremot hittade jag bull-headed shrike vid infarten, där de brukar häcka. Utöver dessa arter så fanns det en hel del sibiriska flugsnappare (häckare?) och taigasångare på genomresa.
 
Nu väntar nätuppsättning i Beidaihe och premiär i morgon söndag!
 
Bo
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0